Jag känner den...

Jag sitter och äter potatislåda. Mommo hämtade nyss in en makaronilåda - småsystrarnas julfavorit. Själv håller jag mig hellre till potatislådan.

Det är iskallt inne i vårt hus. Därför skall jag om en stund koka mig en kopp glögg.

Jag känner den så bra. Den är verkligen påväg i år igen! - Julen.

Kan knappt vänta.

Så mycket att göra - och så lite tid..

Tästä se lähtee

Idag började vi äntligen dansa gammeldans. Jag älskar att dansa, fast jag inte är bra på det. Det var i alla fall väldigt roligt idag.
Vi började med vals, vilket var lite tråkigt... Jag behöver utmaningar, och valsen är inte precis någon utmaning..
Nästa dans var redan lite mera krävande, men vi fick det genast att fungera. Det är så roligt när allt bara funderar :)
Ser verkligen fram emot nästa vecka, och sen följande, och sen följande...

Nu väntar läxorna.. :P

Famo 70!

Vi började redan på fredagen med att bära bord, bära stolar, dekorera, duka osv.

Igår fortsatte vi och började dagen med att bära kaka efter kaka från famo till bilen och sedan i sin tur från bilen till festlokalen. Så kunde festen börja och visst var det en rolig kväll, med tanke på att det faktiskt var ett 70-års kalas.






Idag har vi firat våra pappor med en gemensam farsdagslunch/middag hos famo :)





Och nu när jag borde göra skolarbeten är jag dödstrött.. :P
Tur att det blir slapp början av dagen med Luciafotografering i Borgå :)

Höstdagarna -09

Årets höstdagar är över.

Tro det eller ej, men ibland är det skönt att umgås på veckoslutsläger utan att vara scout. Det gjorde vi detta veckoslut - trodde vi. Sanningen var ändå den att scoutrörelsen hade ett bord i aulan och självklart måste vi ju besöka bordet och fundera lite på scouting. :)
Med 900 andra finlandssvenska ungdomar från lite här och var hade vi det superskoj. Vid matbordet konstaterade vi en dag att vi faktiskt saknade scouthalsdukarna runt allas halsar. Scouthalsduken säger nämligen precis varifrån en person är - boroende på färg och märke. Nu fick man bara gissa och kanske lyssna lite på dialekten för att höra vart alla hörde. :)

Idag har jag för första gången i mitt liv tackat nej till talko på BB - mitt älsklingsställe på jorden. Det känns konstigt, men det verkar som om jag skulle ha öppnat mina ögon. Det att vi brukar vara frivilliga till allt och inspirerade att göra det vi blir tillbedda att göra betyder inte att vi 24/7 behöver göra allting... Det är alltid samma personer som råkar ha annat att göra då när skitjobben skall göras. (Nej explorers, jag menar inte någon av er <3)
AAAAAA.... jag vet inte vad jag skall säga... skulle vilja få allting att fungera som på gamla goda dar...


trött