Resan började när jag på fredagen äntligen fick komma ut ur skåpet. Kexskåpet där hemma alltså. Jag blev placerad i baklukkan av en ford, men på vägen såg jag att bilen var nästan full. Vi åkte iväg och resan gick snabbt, för jag låg och lyssnade på de miljoner regndropparna som som spikar regnade mot bilen. Målet på bilfärden var tydligen Gumbo. Där böt vi nämligen fordon till.... taxibåt! :)
Båten var så full att väskorna tvingades lämnas ute på däck. Det var inte så bra, eftersom jag låg i en av väskorna. Jag hade det ändå lyxigt tack vare mitt papper, men det var värre för alla stackars kläder som bara sög i sig allt vatten.
Inne i huset vi kom till var det som tur varmt och skönt. Därför stannade jag mer än gärna inne när de där dårarna gick ut på en flera timmars promenad under den tiden av eftermiddagen som det regnade som mest. Ännu tacksammare, över att jag fick stanna inne, var jag när de kom in igen. Jag tror inte att någon av dem var 100% torr.
Kvällen gick åt till chill, matlagning, lekar, mat och lite mera chill.
När kvällen kom trodde jag att jag skulle få sova gott, men då hade jag tydligen tänkt fel. Två dårar hade både dum humor och onödiga samtalsämnen. Det värsta var att jag skulle följa med den ena av dem en låång stund ännu.
Efter natten tycktes det inte riktigt hända någonting vikigt på Simsalö. Istället började vi så småningom söka oss hemåt - eller ja, hem och hem.
Jag blev inkastad i bakluckan igen. Vi körde och körde, släppte av 3 personer, tog med 1 ny. När vi äntligen var framme öppnades luckan snabbt - Nilsas stod det på väggen. Jag blev kvarlämnad i bilen medan de två som åkt med försökte hitta annat folk. De tog kurs mot skogen, och tydligen hittade de någon, för när de kom tillbaka hade de 30 andra med sig.
Det hände tydligen allt möjligt i skogen, men speciellt talades det om "psykogropen".
Kassen jag spenderat dagen i blev inburen och lämnad på en säng. Jag hörde dramatiseringar, ishockey, grillmat, vacker musik och mycket mycket mer. Stämningen verkade vara på topp. Natten blev till min lättnad lugn och på morgonen var jag utvilad. Det klingades till morgonandakt, men jag fick inte följa med. Jag hörde ändå att det var mycket musik och fina budskap via berättelser. perfekt.
Tiden gick och snart kallade bakluckan på mig igen. Där fick jag sitta en stund medan alla gick iväg för att plocka vitsippor åt sina mammor.
Efter en stund var det ändå tyvärr dags att åka hem. Väl hemma ställdes jag tillbaka i kexskåpet - endast några få kex fattigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar