Hösten är här.

På morgonnatten vaknade jag av att jag frös som en liten gris. Tydligen kan man inte längre sova med fönstret öppet utan att frysa.

När jag steg upp konstaterade jag att det var dags att gå till skolan för första gången på mycket länge.

På väg hem från skolan kittlade doften av nyskördat vete min näsa.
De somrigt gröna åkrarna hade plötsligt förvandlats till gulbruna fält.
Gula björklöv föll lätt mot marken. De gröna satt ännu stadigt fast när vinden for igenom träden.

Den varma sommarvinden var inte längre varm. Den kyliga höstbrisen hade tagit över.

På kvällen sprang jag genom skogen och blev attackerad. Älgflugorna hade vaknat till liv.

Vet ni jag tror att vi bara får acceptera det.
Hösten är här.
Tidernas bästa sommar är över och kvar har vi bara underbara minnen och minst en miljon bilder.
TACK till alla underbara som gjort sommaren 2010 unik. Ni är ganska många, så passa på att ta åt er just er del av tacket! ♥

Men jag tänker inte sluta leva livet fastän sommaren är slut.

Slutet på det som varit är alltid början på någonting nytt!