Idag för ett år sedan var det jag som stod där längst fram till vänster i Borgå domkyrka. Jag saknar den dagen. och också förstås luciatiden som följde. För responsen man får i form av glimmande ögon är någonting oförglömligt. Jag kan inte förklara. Jag.Vill.Också. Pånytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar