Att allena samtidigt försöka skicka iväg, få spridning på och underhålla de väntande 32.
Att improvisera fram tidsfördriv åt de omöjligaste.
Att sova på ett landrovertak direkt under karlavagnen.
Att andas den minusgradiga luften, men samtidigt inifrån värmas av dubbla yllesockor innerst och en ufofilt ytterst.
Viljan att stanna kvar för alltid i vetskapen om att morgonfukten i skorna utanför sovsäcken troligtvis har förändrats till is.
Frisk luft.
Att blicka ner för den branta backen och råka kläcka ur sig någon omöjlig ide.
Att någon faktiskt är med på det omöjliga.
Skratt.
Att sikta precis rätt innan man hjälplös sitter i kanoten som susar ner för backen genom skog och mark.
Och att komma fram med en perfekt landning efter att ha passerat träden utan en enda skråma.
Skratt.
Friskluftsförgiftning dagarna innan studentskrivningarna börjar.
Nu är jag laddad!
Imorgon hoppas jag på att jag kan det svenska språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar