måndag 6 april 2009

Jordgybbelycka

jaa.... Jordgubbar är helt enkelt lycka.
På vilket sätt då? undrar ni.

Jordgubbarna representerar tiden. Hela året kan representeras av jordgubbar.

På sommaren är de så fina där de växer i mommos trädgårdsland. De röda fina klumparna hänger där och bara väntar på att få bli uppätna - ända tills jag, tillsammans med mina systrar, kommer och äter upp dem. Alla får lika många. Finns där bara en mogen delar vi den i tre precis lika stora delar, om inte jag råkar vara på det snälla humöret och låter dem dela jordgubben på hälften. Jag älskar dem - både systrarna och jordgubbarna.

På hösten regnar det. Det hör till. Det är så mysigt. Naturen fylles av löv i fina färger och regnet öser ner på min regnrockshuva. Regn är fint. Världen blir så fräsch. Det är lätt att andas. Även om hösten för med sig mycket en del av oss är otroligt allergiska för, så går det lätt att andas - men endast då det regnar.
När man blivit genomvåt väntar alltid någonting mysigt. Det mysigaste som finns är en familj med myskläder. Alla sitter framför brasan, eller kanske runt matbordet. I varje familjemedlems hand finns en mugg. I muggen finns världens bästa saft - mammas jordgubbs-rabarberssaft.

På vintern finns inga färska knallröda jordgubbar. Fast okej - i frysboxen finns de som blivit kvar från sommaren, men de är så isiga och när man tinar upp dem blir de så blöta.
Jordgubbar finns på vintern ändå. Kan ni gissa var?
Jo, på vintern hör det till att man sover ute i vintertält och när kaminen i tältet blir tillräckligt varm så blir den röd - det blir mansikka, jordgubb, på kaminen.
Även denna stund har en känslosam berättelse.
När man sätter upp, ligger i och tar ner ett vintertält finns så gott som alltid världens bästa människor med. Scoutkåren Åfararnas explorerscouter Miu, Fio, Maiju, Daniel, Rasse, Fanny, Hetta, Sandra och Nannu (och ibland även någon annan).
Jag är beroende av dessa underbara människor. De finns alltid där, de går alltid med på (nästan) alltid och vi är alla lika galna.
Vi är alla helt olika men ändå helt lika.
(*jag är så lycklig att jag fick tårar i ögonen)
Ah... Jag är så lycklig att jag har er.... berättar mera om explorers en annan gång.
Nu skall jag fortsätta med våren.

Ännu på våren kan man vara med om mansikka på kaminen <3
När våren kommer står man även ett steg närmare sommaren.
När jag tänker på jordgubbar om våren är det ändå min födelsedag som ploppar upp i mitt huvud. Till min födelsedag hör en fylldkaka. Kakan skall skäras upp i tre lager. Alla lager skall vätas med vaniljsocker blandat med vatten, så att kakan inte skall bli så torr. På den understa delen skall det komma mosad banan som har lite citronsaft i sig, för att bananen inte skall bli brun så snabbt. På nästa del skall komma JORDGUBBAR <3 och så skall locket på.
Hela härligheten skall dekoreras fint och det är det roligaste. Det bästa man kan göra i ett kök är att designa och dekorera en kaka - ju mer invecklat, desto bättre.

Jordgubbar hör till hela året och under hela året känner jag mej lycklig, särskilt när jag scoutar - och det gör jag hela tiden.

1 kommentar:

  1. Här var det som jag ursprungligen sku skriva en kommentar - men som inte kom fram - så nu tänkte jag göra det.
    Vad jag sku skriva var att:
    Det här e nog såå fint skrivet, att jag måste fälla ett par tårar. Jag håller fullständigt med om att scouting är det bästa som finns, men minst lika lycklig blir jag av att få vara med de människor som är med.
    Och utan att förglömma pointen, måste jag säga att jordgubbar är bara något så gott (och även varmt och skönt under de kalla årstiderna). Men som ett sommarbarn tycker jag ändå mest om de somriga jordgubbarna, för de bara helt enkelt är så goda.

    Miu

    SvaraRadera