Tänk att jag ens tvivlade på att vi inte skulle ha tillräckligt mycket material att rådda skolan med inför morgondagens penkkis.
Tänk att jag ens tvivlade på den rätta fiilisen skulle fattas.
Tänk att jag ens i något skede tvivlade på att vårt penkkisprogram skulle bli halvdåligt.
Tänk att jag ens tvivlade på att vår klass inte skulle kunna sjunga vår nyskrivna låt på det sättet jag hoppades.
Nu börjar alla pusselbitar så småningom falla på plats, så snart är det bara att leva livet och göra mitt livs penkkis oförglömlig.
Kan knappt vänta på morgondagen!
Och allt vi gör imorgon gör vi med känsla! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar